Brev från Pakistan

Fredag, 21 september

Åtta år efter statskuppen vet president Pervez Musharraf att han är på väg ut. Frågan är nu bara hur han kommer att förpassas. Musharraf kan tänka sig att avsäga sig posten som chef för de väpnade styrkorna, men vill försäkra sig om att behålla presidentposten. I Pakistan väljer folket parlament, och medlemmarna av parlamentet, i sin tur, väljer landets president. Musharraf litar inte på att folket kommer att välja ett parlament som ger honom fortsatt förtroendet som president. Därför tillkännagav han i går kväll genom den pakistanska valmyndigheten att han ska låta genomföra presidentval redan den 6 oktober, långt innan ett val till parlamentet kan bli aktuellt. På så sätt sker presidentvalet med ett parlament som är honom lojalt. Höstens underhandssamtal med Benazir Bhutto hade gått knackigt redan innan denna nyhet annonserades. I dag har de strandat helt. Benazir har istället låtit meddela att hon kommer att liera sig med andra demokratiska krafter för att motverka Musharraf.

Vilka är de demokratiska krafterna i Pakistan? Juristernas rörelse har visat sig ha ett folkligt stöd. Det var inte bara domare och advokatbiträden som demonstrerade i Lahore och Karachi under sommaren - även studenter och butiksbiträden slöt upp. Benazirs Bhuttos parti PPP står relativt starkt. Bhutto är västs favoritkandidat, men hennes meritlista som premiärminister är kort och inte särskilt inspirerande läsning. Kanske är Benazirs starkaste tillgång fortfarande hennes fars goda namn, 30 år efter det att han avrättades av General Zia.

Nawaz Sharif var här men tvingades vända i farstun. Sharifs hemkomst blev inte den triumf som hans parti PML-N hade utlovat. Partiet visade sig vara dåliga organisatörer: de utlovade masshyllningar som snabbt skulle kunna omvandlas till massprotester vid en ev. deportation. Av detta blev intet. Nu är han i Saudiarabien, vars kungahus gärna uppvaktar premiärministerkandidater från Pakistan – Saudi befinner sig ju trots allt under Pakistans kärnvapenparaply. De religiösa partierna har tidigare haft svårt att omvandla sin sociala kraft till politiskt kapital. Men genom alliansen MMA har de nått fram till väljarna.