Brev från Pakistan

Söndag, 14 oktober
Vad händer i Waziristan? Det verkar som om militären bombar byarna urskillningslöst från stridsflygplan och helikoptrar. Hundratals människor flyr. Men det är en paradoxal bild som framtonar. Den pakistanska militären har länge stridit halvhjärtat i Waziristan. Soldater har deserterat, ordervägrat – och sedan blivit kidnappade i hundratals av stridande islamister. Samtidigt har de utländska jihadisterna, främst uzbeker, på senare tid mötts med kalla handen av lokala klanledare. Kanske kan inte längre denna självutnämnda gerilla röra sig som fisken i vattnet, som Mao sa, alltså smälta in i byarna utan någon som helst friktion. Folket i Waziristan kanske inte längre är dess garant och säkerhet. Därför är militärens tillämpning av den klassiska modellen av militär motreaktion: att dränera vattnet, d.v.s. döda byborna såväl som militanta jihadister utan hänsyn, alldeles särskilt olycklig. Om det nu fanns ett lokalt motstånd mot de militanta islamisterna blir det inte hjälpt av att militären, om än på kort sikt, utgör ett ännu större hot mot människorna i Waziristan.