Undantagstillstånd

Klockan halv sex på eftermiddagen satt Anna och jag och tittade ut över den fantastiska Badshahi moskén i Lahore. I väntan på vår limejuice ringde jag upp en person i Islamabad. Han informerade oss om att president general Musharraf hade utlyst undantagstillstånd i hela landet med början kl. 19 lokal tid. Frågan om undantagstillstånd skulle utlysas hade diskuterats under hela förra veckan. De ryktades om att högsta domstolen skulle besluta att Musharrafs kandidatur för presidentposten egentligen inte var giltig. En följd skulle kunna vara att Musharraf satte konstitutionen ur spel. Men den samlade bedömningen var att han inte skulle utlysa undantagstillstånd. Så vad innebar nu detta i det stora och lilla? Skulle militären ge sig ut på gatorna, skulle protester bryta ut, skulle vår rörelsefrihet begränsas? Skulle oppositionen arresteras?

Vi ringde några samtal. Från Islamabad meddelades det oss att Musharraf skulle tala till nationen senare under kvällen, men att alla privata kabel-tv-kanaler och radiostationer låg nere. Vi märkte snart att mobilnätet var skakigt – en halvtimme senare föll det bort helt. Rykten rörde sig snabbt på hotellet om vad som egentligen hade hänt. Snart stod det klart att domare ur högsta domstolen hade blivit utbytta. Klockan 23.45 höll Musharraf sitt tv-sända tal till nationen. Han vände sig sedan, på engelska, till sina ’vänner i USA och Europa’. Abraham Lincoln satte också konstitutionen ur spel för att skydda unionens integritet, sa Musharraf. Nu gör jag samma sak, förklarade han. Pakistan är utsatt för hot. Det försämrar möjligheterna för en demokratisk utveckling.

Bristen på logik svindlar. Det skulle alltså vara för demokratins skull denne ’motvillige diktator’ som han kallades 1999, har genomfört sin andra statskupp och utvecklat sitt auktoritära styre.