Militärens politiska ekonomi

Ett återkommande tema i rapporteringen från Pakistan rör militärens inblandning i politiken. Vissa kommentatorer ser militären som en garant för stabilitet inom den politiska sfären och som den enda kraft som egentligen kan upprätthålla lag och ordning. Andra ser militären som en någotsånär sekulär organisation i en allt mer religiöst influerad statsapparat. En stor del av de som kontinuerligt skriver om Pakistan ser i militären en kraft som motarbetar demokratisering. Ayesha Siddiqa har i sin bok ”Military Inc. Inside Pakistan’s Military Economy” kartlagt militärens enorma ekonomiska inflytande. Dess ekonomiska intressen handlar inte längre bara om försvarsbudgeten. Två av landets största affärskonglomerat, Armed Forces Mutual Assistance Fund och Fauji Foundation kontrolleras av militären. Enorma landområden på landsbygden; fastigheter och mark i städerna, ägs också av militären. Men en av de stora poängerna med Siddiqas bok är att hon visar på hur stort militärens indirekta ekonomiska inflytande är genom de många affärsverksamheter som startas av pensionerade eller aktiva officerare, eller personer som är i direkt beroendeställning till militären. Helt plötsligt framstår Pakistans militär som en helt avgörande ekonomisk aktör på många av landets marknader: försvarsmateriel, fastigheter, mark, mat, jordbruksprodukter, detaljhandel, kemiska produkter. Listan är skrämmande lång. Med sådana ekonomiska intressen kan man ju inte förvänta sig ett minskande militärt inflytande inom Pakistans politik – de ekonomiska intressena ”kräver” inblandning så att besluten går rätt väg. Och svensk försvarsmaterialexport till Pakistan bidrar inte till att ändra en sådan situation.