Priset på mjöl i Pakistan

Mjöl är en oundgänglig vara här. Ända sedan i höstas har priset på ’atta’, mjöl, stigit. I Islamabad råder det ingen direkt brist, men i många byar runt om i landet finns inget mjöl alls. Regeringen skyller på att handlare hamstrar för att driva upp priserna. Det är kanske en del av sanningen, en annan är att regimen antagligen manipulerar storleken på skördarna för att driva upp landets tillväxtsiffror. Priset på vete är dessutom högre i Afghanistan än i Pakistan, vilket har ökat smugglingen dramatiskt. I går förbjöd regeringen privata aktörer helt att exportera mjöl till Afghanistan. Man har också godkänt ett förslag att införa ransoneringskort på olika dagligvaror. De stora mjölkvarnarna bevakas numera av beväpnade paramilitärer. T.o.m. mjöltransporter får beväpnat skydd. Mjölkrisen är politisk av två anledningar: dels kommer människors missnöje ta sig politiska uttryck. Partierna försöker politisera problemen. Men socialt missnöje kan ju också ta sig andra vägar. För omkring tre dagar sedan blockerade beväpnade pashtuner en huvudled i västra Pakistan i protest mot problemen med gas och el. Dels har Elahi, huvudminister i landets största och viktigaste provins Punjab i flera uttalanden kritiserat sin partikamrat (PML-Q) och förre premiärminister Aziz för att ha låtit vetekrisen uppkomma. Även om Aziz numera är ute ur de högre cirklarna är kritiken viktig: PML-Q försöker göra allt för att inte utses till syndabock i Pakistans djupa kris. Men de lyckas inte särskilt bra med det.