Attentat i Islamabad

I går kväll klockan 20.40 inträffade något som Islamabad har klarat sig ifrån sedan 2002: ett attentat direkt riktat mot utlänningar. Bomben som exploderade på den italienska restaurangen Luna Caprese var relativt liten, men explosionen krävde en turkisk kvinnas liv och skadade över tio andra gäster och anställda. Som vanligt här i Pakistan träder ingen grupp fram och tar på sig skulden. Inga motiv förs fram. Men bomben bryter mönster. Tidigare är det säkerhetsapparaten – militären, polisen, delar av säkerhetstjänsten – som utsätts. Och tidigare har attentaten skett utanför Islamabad. Gårdagens explosion utfördes inte av en självmordsbombare. Troligtvis var bomben fjärrstyrd. Anna, jag och några vänner hade just satt oss ner på en annan restaurang då vi hörde en kortvarigt, lågt muller. Andra vänner ringde snart efter och berättade om att de såg en rökpelare från detonationen. Vi åkte hem direkt.

Bomben exploderade i området där vi bor, men det är ingen risk för vår säkerhet här hemma. Målet var välkänt, en offentlig plats, inte ett hem. Vi håller oss hemma i dag, söndag. Vi känner oss skakade, men säkra. Däremot påverkar detta vår rörelsefrihet ytterligare och det sprider en enorm osäkerhet. Det är oerhört påfrestande att få sina mest basala friheter begränsade på detta sätt. Och det är ju egentligen terrorns hela avsikt.