Rykten och konspirationsteorier hör till vardagen i ett land där ekonomiska och politiska processer saknar genomskinlighet. Rykten sprids och får fäste oerhört lätt bl.a. eftersom det är så svårt att få insikt i vad som faktiskt händer i allt från statens upphandlingar till hur politiska beslut fattas. Journalister har en viktig roll att fylla här. Och även om det finns en rad oerhört duktiga verksamma journalister här i Pakistan innehåller tidningarna mycket material som inte skulle överleva en noggrann granskning. Under de 6 månaderna vi har varit här har vi kunnat se hur de som befinner sig i maktställning aktivt arbetar med informationshantering och ryktesspridning. Säkerhetsapparaten gjorde det inför Benazirs hemkomst; samtliga politiska partier gjorde det inför valet; Musharraf, Sharif och gör det nu inför regeringsbildningen. Men rykten spelar ju naturligtvis också en oerhört viktig roll i ett samhälle där en stor del av befolkningen varken kan läsa eller skriva. Flera anti-koloniala rörelser integrerade ryktesspridning i sina strategier för att få Britterna att lämna Indien. Det hände t.ex. ofta att såväl Lakhsmi (välgångens gud) som Gandhi sades ha uppenbarat sig i lokala religiösa auktoriteters drömmar. Och så spred sig ryktena om Gandhis upphöjda roll över landsbygden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar