På torsdagmorgonen flög vi från Islamabad till Skardu. Skardu ligger i Pakistans norra områden, nära gränsen till Kina. Det är här de tre bergskedjorna Hindu Kush, Karakoram och Himalaya möts för att hålla himlen uppe för oss andra. Flygningen är en sightseeing bland högplatåer, glaciärer och bergssluttningar. Vi bjöds in till piloten för att bättre kunna se hur K2 höjer sig över molnmassorna. Landskapet är kargt och obegripligt vackert. Floden Indus borrar sig ner i dalarna med en rasande kraft. Här uppe är den smal men på vissa ställen oändligt stark, först senare kommer den att pösa ut och ge liv åt det bördiga slättlandet. Minska Kallinge flygplats till hälften så får du den ungefärliga storleken på flygplatsen i Skardu. Den ligger inkilad bland bergsluttningarna och landningsbanan ser ut att vara på sin höjd 150 meter lång. Inflygningen är brutal – jag har aldrig sett så många medpassagerare som flämtande sitter med huvudet i händerna. Över oss susar pakistanska stridsflyplan av modell F-7, kinesiska kopior av amerikanska F-16. Vi är nära det omstridda Siachen-glaciären, en av de många symboliska punkterna i konflikten mellan Pakistan och Indien. Efter att ha samlat ihop bagage och registrerat oss hos de lokala myndigheterna (namnteckning i en liggare vid bagagebandet) gav vi oss av mot Shigar-dalen och till det omgjorda 400-åriga fortet i Shigar, vårt boende under de påföljande tre nätterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar