Packa väskor och bryta upp

Jag börjar förbereda mig inför att åka tillbaka till Sverige. Jag känner ingen hemlängtan. Jag känner ingen längtan efter att återigen bryta upp från en tillvaro jag tycker om. Det har blivit en del sånt de senaste åren. Och det kommer bli mer framöver. Allt oftare frågar jag mig hur sentimentalitet och äventyr kan förenas i ett och samma liv. Det finns någonting tilldragande i en tillvaro i rörelse. Nya platser och starka upplevelser hjälper mig att bättre förstå den värld som är min och som jag inte vill stänga ute. Men det är lätt att tappa närvaro och djup i ett liv i rörelse. Alla som vistats bland resande människor vet att de helst pratar om är varifrån de just kom – och vart de ska härnäst. De erkänner gärna att det är meningsfullt att känna tillhörighet och förtrolighet till en plats, ett hem, en tillvaro. Men de vet inte till vad. De känner sig som mest hemma i rörelsen som sådan.