Middag med Bhuttos

Skylten utanför 70 Clifton i Karachi sitter fortfarande kvar. Zulfikar Ali Bhutto, Barrister at Law. Och från en lyktstolpe invid muren hänger en bild av Murtaza Bhutto som sköts till döds av polis just på denna plats för 12 år sedan. Zulfikar och Murtaza vilar numera sida vid sida i familjegraven i Larkana. Där vilar också, sedan december, Benazir. Jag är här för att hälsa på min vän Fatima Bhutto. Hon, hennes bror Zulfikar Jr., hennes styvsyskon, och hennes styvmor Ghinwa Bhutto, bor i en lägenhet i husets andra våning. I bottenvåningen har Ghinwas parti PPP(sb) sina partilokaler. Lägenheten är målad i mörka färger, men fylld med vackert träsmide från Sindh. Omar, en gemensam vän, är med oss. Fatimas bror håller på att avsluta sina sluttentor och är för stressad för att sitta ner och prata. Omar berättar om splittringarna i juristernas rörelse. Efter att ha börjat som en samlande motkraft mot Musharraf, är rörelsen numera politiserad och splittrad. Omar är besviken men inte förvånad. Det är lätt att bli cynisk i Pakistan. Asif Zardari, Benazirs änkling, som med största säkerhet var införstådd i mordet på Fatimas far Murtaza, har just blivit frikänd från alla anklagelser. Rättegången som har sniglat på i 12 år, avslutades på mindre än en vecka efter det att Zardari intagit den politiska maktens centrum. Ghinwa sveper förbi; vi ska strax ut och äta middag. ”Du måste äta Zulfikar”, ropar hon från sitt rum. ”Och ni måste själva bestämma om ni vill resa till London. Jag kan inte bestämma åt er. Fatima, satte du Henriks blommor i vatten?”. Ibland är det svårt att tänka sig att vardagen med alla sina små små händelser och beslut faktiskt fortsätter i en så ovanlig familj som Fatimas.